Hej! jag tänker mycket på förlossningen nu, jag är faktiskt lite rädd och nervös men samtidigt så har jag en känsla inom mig som säger mig att detta kommer jag att klara men jag vet ju att det kommer göra ont och jag vet vad jag ska ha för bedövning, jag står ut med förvärkar men inte smärtan från underlivet så något som bedövar den delen.

Jag har suttit och tittat på förlossningsvideon och kan inte förstå hur kroppen kan vara så fantasktiskt så att den ska kunna pressa ut en bebis från det där lilla hålet och 10cm är ju inte så mycket heller :S men det går och det ska jag få uppleva snart.. nu är det bara 9Dagar kvar till beräknad bf..

Hej!

idag har jag haft mycket sammandragningar ända sen imorse.. har försökt sova bort dem men de har inte hjälpt... de kommer och går och är ibland jättestarka och ibland svagare..

Sen tror jag att slemproppen har gått lite eftersom imorse när jag va på toa så fick jag en liten mängd blodblandad flytning.. jag tänkte ringa förlossningen men avvaktade om det skulle komma mera, vilket de inte gjorde.

Jag tror att eftersom det bara är ungefär 11dagar kvar nu så håller kroppen på att träna sig och förbereda sig inför förlossningsdagen, men det är lika bra för nu orkar jag inte vänta och förbereda mig inför den dagen, nu vill jag att detta blir av :D

Jag har också på senaste veckorna börjat tänka på min vikt och hur magen kommer att se ut efter graviditeten.

Även fast jag inte gått upp så mycket bara från 55kg-74kg så vill jag ändå ha tillbaka min fina kropp, jag saknar min vältränade och fina kropp :(

.. speciellt min platta mage och nu när jag fått bristningar så kanske den inte blir lika fin som den va innan graviditeten :S

Jag ska iaf försöka träna så mycket som möjligt efter graviditeten, men jag vet också att det kommer att ta någon månad innnan jag kan kommma igång eftersom man får avslag och blir jättetrött den första tiden efter förlossningen.

Idag har jag haft samtal med handläggare för spädbarn.. jag bad min barnmorska kontakta henne för att jag kände att jag behöver stöd och hjälp så att jag känner mig mer redo att ta hand om och få anknytning till min lilla bebis.

Hon berätta att jag skulle tänka på dessa viktiga punkterna :

1: Att söka ögonkontakt och finnas här och nu för barnet.

2: Att försöka läsa av barnets signaler och behov. ( och viktigaste av allt att jag ska för det mesta sätta barnets behov före mina)

3: Att rätta mig efter barnets Dygnsrytm och följa barnets rutiner som att tex: sova när barnet sover osv, så att jag inte blir utmattad och trött.

4: Att när jag ammar försöka vara så närvarande så mycket som möjligt.

5: Att sova och ge mycket närhet till barnet men också låta barnet vara ensam en stund så att han/hon lär sig att det är okej att vara ensam ibland också.

 och att om jag känner för avlastning så ska jag be mamma om hjälp. Efter detta samtalet så känner jag mig lite tryggare och mindre orolig för hur livet med barnet kommer att bli.. och nu när jag har detta stödet från henne och från mamma så känns det mycket tryggare och att jag efter all denna hjälp kommer att kunna lära mig bli en bra mamma för mitt barn. Jag ser fram emot den dagen då jag kommer att känna att detta fixar jag :D

Imorse så vaknade jag med världens ryggvärk och mens smärtor men inga sammandragningar :S, jag tänkte att sammandragningarna kanske kommmer senare efter menssmärtorna vilket de brukar göra så jag blev glad och tänkte att nu äntligen så kanske det blir förlossning idag och jag får äntligen se lillsötisen i magen :D.. men dessvärre så blev jag besviken efter några min mina mens smärtor försvann och inga sammandragningar kom heller:(

men ryggvärken fick jag stå ut med någon timma till.

Sen gick jag ut på promenad och kände mig hur pigg som helst? konstigt? :S det kändes som att jag var mitt gamla jag igen.. min pigga och starka kropp som jag hade innan graviditeten och foglossningen. så pigg har jag inte kännt mig på länge, det har alltid varit några jobbiga besvär som halsbränna,kramp i fötterna, foglossningssmärta, och huvudvärk under mina promenader.

Men gud va jag saknar mitt gamla jag det är verkligen inte roligt att vara stor och klumpig med massa besvär..

Idag kom jag på att jag inte har en digital kamera och att det är ju det viktigaste man ska ha med sig på Förlossningen som närmar sig nu.. så jag klickade hem en sån här :D :

Den har 12 megapixel,4xzoom, 2,7 display,SD minneskort,Usb,automatisk minimering av kameraskaknings effekter och video inspelning som verligen behövs på förlossningen :P 

hej nu va det ett tag sen jag skrev.. men jag ska försöka skriva så ofta jag kan..

Graviditeten börjar bli jobbigare nu, jag kan nästan inte klä på mig strumperna längre utan att det ska göra jätteont i magen så ibland får jag be om hjälp från syskon.. tur man har dem :P..

Och brisningar har jag fått så jag ser ut som en tiger på magen :(.. men nu har de börjat klia och svida och de hjälper inte med att smörja med vanlig Apotek lotion.. jag blir galen utav kliande.. det kliar hela natten och på dagarna också.

Det kliar så mycket så att jag inatt drömde att jag kliat sönder huden och att jag blödde jätte mycket, mina naglar var fulla med blod.. jag måste nog ringa Bm på Måndag för jag orkar inte med detta längre..

Hej :)  Idag så har jag inte mått så bra jag har haft lite gråtattacker och så har jag haft nästan varje dag sen jag flyttade, jag tror det beror på att jag kanske är stressad för att barnet kommer snart.. det är juh inte så mycket kvar nu (36+4veckor) det känns fortfarande overkligt att jag ska bli mamma .. jag är nog lite rädd för hur livet som mamma och hur livet med ett barn kommer bli.

Ibland så tänker jag att detta kommer jag att klara jättebra det är juh inte så svårt att ta hand om ett barn jag har juh haft många små syskon..så jag har lite erfarenheter därifrån men det är nog inte samma sak med ett eget barn... men ibland så blir jag rädd och ledsen och tänker hur jag ska klara av att vara ensam stående mamma utan avlastning på vardagen och nätterna..

Jag har ju mamma som är mycket erfaren inom barn som jag kan få råd och hjälp av så igentligen så borde jag inte vara orolig... men jag vet ju att det är normalt att känna så när man får barn för första gången.

Men det är jättejobbigt att känna så och dessa känslor har jag haft länge mer eller mindre under hela graviditeten.. nej det ska bli skönt att få en vardag med barnet i framtiden som man trivs med.. guud vad jag längtar tills dess, då man har vant sig och lärt känna barnet.