Hej! jag tänker mycket på förlossningen nu, jag är faktiskt lite rädd och nervös men samtidigt så har jag en känsla inom mig som säger mig att detta kommer jag att klara men jag vet ju att det kommer göra ont och jag vet vad jag ska ha för bedövning, jag står ut med förvärkar men inte smärtan från underlivet så något som bedövar den delen.

Jag har suttit och tittat på förlossningsvideon och kan inte förstå hur kroppen kan vara så fantasktiskt så att den ska kunna pressa ut en bebis från det där lilla hålet och 10cm är ju inte så mycket heller :S men det går och det ska jag få uppleva snart.. nu är det bara 9Dagar kvar till beräknad bf..

Hej!

idag har jag haft mycket sammandragningar ända sen imorse.. har försökt sova bort dem men de har inte hjälpt... de kommer och går och är ibland jättestarka och ibland svagare..

Sen tror jag att slemproppen har gått lite eftersom imorse när jag va på toa så fick jag en liten mängd blodblandad flytning.. jag tänkte ringa förlossningen men avvaktade om det skulle komma mera, vilket de inte gjorde.

Jag tror att eftersom det bara är ungefär 11dagar kvar nu så håller kroppen på att träna sig och förbereda sig inför förlossningsdagen, men det är lika bra för nu orkar jag inte vänta och förbereda mig inför den dagen, nu vill jag att detta blir av :D

Jag har också på senaste veckorna börjat tänka på min vikt och hur magen kommer att se ut efter graviditeten.

Även fast jag inte gått upp så mycket bara från 55kg-74kg så vill jag ändå ha tillbaka min fina kropp, jag saknar min vältränade och fina kropp :(

.. speciellt min platta mage och nu när jag fått bristningar så kanske den inte blir lika fin som den va innan graviditeten :S

Jag ska iaf försöka träna så mycket som möjligt efter graviditeten, men jag vet också att det kommer att ta någon månad innnan jag kan kommma igång eftersom man får avslag och blir jättetrött den första tiden efter förlossningen.

Idag har jag haft samtal med handläggare för spädbarn.. jag bad min barnmorska kontakta henne för att jag kände att jag behöver stöd och hjälp så att jag känner mig mer redo att ta hand om och få anknytning till min lilla bebis.

Hon berätta att jag skulle tänka på dessa viktiga punkterna :

1: Att söka ögonkontakt och finnas här och nu för barnet.

2: Att försöka läsa av barnets signaler och behov. ( och viktigaste av allt att jag ska för det mesta sätta barnets behov före mina)

3: Att rätta mig efter barnets Dygnsrytm och följa barnets rutiner som att tex: sova när barnet sover osv, så att jag inte blir utmattad och trött.

4: Att när jag ammar försöka vara så närvarande så mycket som möjligt.

5: Att sova och ge mycket närhet till barnet men också låta barnet vara ensam en stund så att han/hon lär sig att det är okej att vara ensam ibland också.

 och att om jag känner för avlastning så ska jag be mamma om hjälp. Efter detta samtalet så känner jag mig lite tryggare och mindre orolig för hur livet med barnet kommer att bli.. och nu när jag har detta stödet från henne och från mamma så känns det mycket tryggare och att jag efter all denna hjälp kommer att kunna lära mig bli en bra mamma för mitt barn. Jag ser fram emot den dagen då jag kommer att känna att detta fixar jag :D